Psykologi

Läste just ett utdrag ur en bok som jag fått i uppdrag att läsa av min Psykologi B-lärare. Den handlade om Psykologins uppbyggnad som är en massor av olika teorier i princip. Jag älskar Psykologi, för att skryta lite så var jag nog en av de få som fattade A-kursen och nu läser jag B som verkar ganska mycket luddigare.

Men det är verkligen lustigt, det finns verkligen extremt många teorier om vad psykologi är och hur människan fungerar. Och egentligen så är de flesta saker som man redan visste, bara det att man inte tänkt sig att någon kunde framföra det på ett vetenskapligt och resonerande sätt. På ett sätt är det kanske därför farligt att utforska människans komplexa uppbyggnad på detta sätt. Jag menar, risken är ju att man bara flummar in på områden som bara är teorier utan att ha någon praktisk sida. Samtidigt så kan man på detta sätt komma längre in och bättre förstå varför vi tänker, gör eller upplever saker som vi gör.


Men, för mig verkar det samtidigt väldigt viktigt att man inte slutar tänka i nya banor eller att man bara håller sig till en teori. Gör man det så når man ingen utveckling. Man måste med försiktighet våga utforska nya områden och hålla en öppen inställning.

Ja jo, det var väl det jag ville skriva. Det var mest för att det ingick i läxan att reflektera över sånt här bland annat. Luddigt, men intressant eftersom jag tänker på sånt här en del. Även i andra ämnen. Någon som tycker jag skriver för långa inlägg förresten?

Ha det bäst!

//Mr. Burns